Skip to content

jag tror jag hade en fästing på snoppen

26 maj, 2011

jag tror jag hade en fästing på snoppen som kröp omkring, jag upptäckte den i tid. det var tur. jag hade ingen särskild anledning att kolla till min snopp, jag bara gjorde det. jo men det är nånting med snoppen och cykling, snoppen blir liksom obrukbar av cyklingen, det oroar mig. vissa säger att man kan bli steril av det. men det är nonsens, säger dom som vet. jag vet inte. hur som. fästingen, det är i såna fall första gången jag ser en, kröp omkring där fullt synlig. den såg ut som ett linfrö fast i rörelse. jag vifta bort den på ögonblicket. sen till dagens bestyr. klockan var 07.00. jag hade blivit väckt av fåglarna 03.30 och lyckats somna om. fan vad dom lät, öronproppar nästa inköp vid första apotek. nej men ärligt, jag har aldrig tänkt om fågelsång som nåt annat än vackert. men ni skulle varit med. som motorsågar. som tusen motorsågar alla riktade mot dig. vidare. jag rev tältet, smällde i mig en frukost på böner och tonfisk. var kort på vatten, valde bort att koka kaffe. packa cykeln och drog i väg. jag hade två mil till nyköping, tog en fika där. fortsatte på gamla norrköpingsvägen eller gamla E4:an, svängde av vid jönåker mot söderköping via ö.husby vit väg. var hungrig som fan. dom här så kallade städerna som finns ut markerade på kartan kan ibland bestå av tre hus och en väg, sen kommer en skylt där det står välkommen tillbaks. nej, tack. backigt som fan och idag blåste det rätt mycket, fick kämpa mig fram till pizzerian i ö.husby. åkte färja en bit. dom som hade pizzerian var syrianer, dom visste vilka min släkt var. kul. världen är liten. jag tog det lugnt där ett tag, dom bjöd på kaffe på maten. sen hade jag 22 km till söderköping, det gick att avverka. nästan så man skulle skriva avvärka men sånt där kan räknas som pubertala påhitt. vidare. jag kom till söderköping, stoppa en kvinna på torget å fråga om hon kände till nåt vandrarhem. jag hyr ut rum, svarade hon, för fem hundra natten. visst, tänkte jag å följde med. det ligger vägg i vägg med smultronstället, fortsatte hon. det hade jag ingen aning om vad det var. sveriges mest kända glassbar tydligen. ska testa deras glass imorgon. okey. det är ett hus som hon och hennes familj bor i, sen är det ett hus bredvid som har tre rum å kök på nedervåningen och fyra rum på övervåningen, alla för uthyrning. skitfina. det bästa är att jag är själv i hela huset. jag har spelat trumpet och nu sitter jag å fiser med öppen dörr. det är som å flytta in till ett hus och man har inte varit så noga med möblerna eftersom huset kostade en slant och man tänkte att möblerna kan man fixa lite pö om pö. jag har en teve på rummet i varje fall, fast i väggen på en sån där ställning. jag tror inte jag kommer slå på den. det räcker med blogg. ska ut å käka, nån köttbit med rödvinssås och potatisgratäng hoppas jag.

WP_000020

vid färjan i kvarsebo över till ö.husby. jag å anders arvidson, säljare som cyklar mycket. han bjöd på en powerbar och en knäckemacka som han hade i bilen, när jag var som hungrigast och mest slut. han och hans vänner/arbetskompisar (varav en hade sett mig på teve kvällen innan och berättat för dom andra om mig precis innan jag dök upp) bjöd på ett skitfint samtal. det hjälpte att få se på sig själv lite från sidan och förstå vad det är man håller på med genom att svar på deras frågor. och så powerbaren förstås. big-up anders.

Annonser

From → Resan

8 kommentarer
  1. wow. det börjar redan dramatiskt. synd att du inte hojar genom istanbul!

  2. Michelin permalink

    Jag blir alldeles tårig. Det finns så mycket fint som du kommer att uppleva. Det där med snoppen var ju inte så kul i och för sig.

    • daniel permalink

      nej men tur kan man ändå säga, om det var en fästing så vill man ju inte ha den på snoppen. extra tur känns det som då.

  3. Ami S permalink

    Glassbaren i Söderköping är känd i vida kretsar! Ligger fint vid kanalen gör den också. Och glassmenyn är… ja, jag vet inte vad jag ska säga. Förvånande, kanske är rätt ord. Du får väl se.
    Om din närkontakt med naturens under gällde ett litet odjur som inte bara såg ut som ett linfrö, utan också var lika stort – så var det nog ingen fästing. Dom är inte så stora. I alla fall inte innan dom SUGIT ENS BLOD! Och efter det ser dom mera ut som blåbär.
    Hare!

    • daniel permalink

      du, jag bodde vägg i vägg med den där berömda glassbaren. men jag gick aldrig dit. jag tänkte: många kan säga att dom vart i söderköping och ätit asgod glass. hur många kan säga att dom vart i söderköping och inte ätit den där glassen :)

  4. Daniel Nilsson permalink

    Hej Daniel, följer resan med stort intresse. Cyklar mycket själv och tycker att det är sympatiskt. Är för övrigt inte steril. Än.
    Lycka till!
    /@stigspappa

  5. Jag beundrar människor som ger sig ut på ensamstrapatser!

    Ser mycket fram emot poesin som kommer skapas av dig själv och eventuellt rytmiskt missljud från cykeln. ;)

    må vägen vara nedför och vinden i ryggen!

    • daniel permalink

      tack gustav. du får säga vad du tycker om dikterna när jag lägger upp dom. inte så självklart, vad man skriver för poesi när man cyklar.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: