Skip to content

Hem till mamma

27 maj, 2011

det är 16 km hemifrån mig till mamma cykelvägen. alltid när jag har 16 km kvar på en etapp, säger jag: hem till mamma, hem till mamma. i uppförsbackar: hem till mamma. i ösregn.

det är nånting på rapport om sambandet mellan narkolepsi och svininfluensavaccinet. dom har sammankomst. om två som har narkolepsi blir kära och ihop, då kan det vara ganska bra, tänker jag.

jag är inte cyklist. jag är inte friluftsmänniska. jag är inte flowerpower.

nu pratar dom om ehec. det är grönsakerna som man blir sjuk av. man får diarré och sånt. ett äldre par intervjuas, dom har varit på golfsemester i tyskland och blivit sjuka. tyska myndigheter har spårat grönsakerna till spanien. nu uppmanar dom mig att inte äta rå gurka eller rå tomat eller grönsakssallad.

i receptionen innan nu när jag checkade in, var det oxå ett par som var här och spelade golf. vi samtalade lite om blöta strumpor. jag undrar vem utav dom två som gillar golf mest. vem som först började spela och fick den andra in på samma spår. tänk om den andra bara låtsas tycka om golf, fan va jobbigt. jag tror inte att jag någonsin kan låtsas på det där sättet.

jag är inte cyklist. jag är inte superman. jag är inte teknikfientlig.

jag har ännu inte skapat ett framgångsrikt packsystem. det är på gång, jag testar lite olika. varje kväll packar jag upp alla fyra väskor och lägger alla grejerna på golvet. vissa saker hör ihop, som datorn och liggunderlaget. trumpeten och ombyteskläderna. vissa saker tenderar att hamna på samma plats varje gång. till imorgon ska jag testa ett fack anpassat för snabba skurar. såna som kommer från klarblå himmel. idag fick jag cykla två mil genomblöt. hem till mamma, hem till mamma.

det är två filmer på ettan ikväll. dom visar tablån nu. en kallas fredagsbio och handlar om en brandman. en kallas nattfilm och det är dom omutbara.

jag är inte cyklist. jag är inte brandman fast jag många gånger drömt om att vara. jag har hört mig för och tänkt såhär: med i snitt två utryckningar per dag, hinner man skriva dikter lika gärna på station. sen kan man få det så bra ordnat att man jobbar tre dagar och är ledig tre. då kan man både hämta och lämna på dagis.

det är jobbigt att vara omutbar. kompromisslösheten är oxå jobbig. envishet kan oxå bli ett problem. om man ska träffa en tjej, menar jag. i mitt fall kommer smärtan i knäna. dom blir lite paj. jag kände det igår kväll och tog sovmorgon i morse. jag tänkte mig en lätt sträcka mellan söderköping och åtvidaberg som jag med bara 2 kilometers felmarginal uppskattade till 5 mil. men det var världens motvind, sträckan blev liksom dubbelt så lång. ett tag blev det läskigt. jag räknade sekunderna mellan blixtnedslag och åska. blixten kom närmre och närmre. en gång slog blixten ner på bara en kilometers avstånd. då kände jag mig jagad. hem till mamma, hem till mamma. just som regnet avtog ringde mamma. hennes första fråga var om jag hade ätit, hennes andra fråga: om jag hade regn. hon frågar alltid om jag har ätit och om jag har regn. jag svarar alltid ja på den om maten och nej vad gäller regnet. mammor blir så oroliga. där satt jag på sadeln genomvåt och sa att jag hade strålande solsken. vilken tur du har, sa mamma, vi har haft jätte mycket regn idag.

nu är det så ska det låta på teve. det är nånting med vita som sjunger soul som inte stämmer. när dom ska göra det där rockiga ljudet och hämtar kraft nerifrån utan att man hör någon botten.

om man träffar nån, exakt hur lika måste man vara?

den här resan handlar inte om hur stark man är. den handlar om att disponera sina krafter. det är alltså i princip två helt olika frågor man ställer sig. den här resan förutsätter att man förstår skillnaden på dom två. jag kan ännu inte uppskatta exakt hur mycket jag klarar av. jag måste testa för å veta.

nu sjunger dom den där tusen bitar.

imorgon ska jag till eksjö. jag tror att det är lite för långt. jag kan bli tvungen att slå upp tältet. får jag regn blir det inget kul.

Annonser

From → Poesi

15 kommentarer
  1. jag ska ge dig sol

  2. Jenny permalink

    Jag saxar lite fritt ur din text, och får det här stycket:

    ”Resan handlar inte om hur stark man är. Den handlar om att disponera sina krafter.”

    Sen kan man byta ut ordet ”Resan” mot livet eller nästan vad som helst. Och det är något som är värt att tänka på – även för oss som inte sitter på en cykel på väg mot Gibraltar.

    Jag hoppas du får sol imorgon!

  3. Lorina Duman permalink

    Jag håller tummarna för dig.

  4. daniel permalink

    hahaha, du e sol. alla dina kommentarer är sol. tack nawal

  5. krister permalink

    men om din mamma läser din blogg så ser hon ju att du ljuger i alla fall om regnet

    • daniel permalink

      tror du min mamma läser bloggar hallå?? jag får hjälpa henne med vår nya microvågsugn. :)

  6. Cecilia permalink

    Hej Daniel! Det här är din gamla Svenska Direkt-kollega. Följer dig och din resa genom bloggen. Eksjö är min gamla hemstad. Den kan jag utan och innan. Fin liten stad. Hör av dig ifall du behöver tips. En liten dikt om Eksjö vore kul! Stort lycka till och kram!

  7. Kristoffer Axén permalink

    Grymt Daniel! Jag önskar dig all lycka på din väg och ser fram emot dina kommande dikter.

    • daniel permalink

      tjena stoffe, jag gissar rätt va. min stoffe som var med på no hit wonder. pussar och kramar till dig

  8. Johan R permalink

    Snygg text i dag. Snyggt cyklat. Jag följer!

  9. Jag tror du kommer ha svar på alla frågor när du väljer att sluta det här äventyret! Du måste berätta för mamma att du säger ”hem till mamma” när du kämpar på. Så fint.Hon kommer att gilla det : )

  10. Kristoffer Axén permalink

    Helt rätt gamle vän =)

    Hoppas du har No Hit Wonder i iPoden under din resa, bra för de brantaste backarna.

    Puss och kram

  11. Coolt! Har du hunnit till Höör på söndag ska jag baka en kaka åt dig så kan vi fika! Kram Anna

  12. Lotta Jakobsson permalink

    Daniel, jag vet ingen annan än du vars språk är så jävla spot on att jag blir helt tagen, även när det bara är de enklaste vardagsbetraktelser. Wow. Du kommer för första gången få mig att följa – och njuta av – en blogg (jag brukar hata bloggar. Eller hata är kanske lite starkt, ogilla i alla fall). Cykla lugnt, disponera dina krafter väl och jag upprepar erbjudandet om mat och/eller husrum när du är i Skåne… Min familj finns i Malmö, Harlösa och Kävlinge (båda ligger utanför Lund).
    Puss & kram

  13. daniel permalink

    tack lotta. fan, tack. du är bäst!!! jag tackar ödmjukast oxå för erbjudandet av mat och tak. och kärlek. jag ska se hur det blir, om jag överhuvudtaget stannar i malmö. jag stannar i höör hos en vän nån dag. kommer behöva vila. sen vill jag kanske ta mig ut ur landet så fort som möjligt. inget så, utan för att få en känsla för projektet, känna att jag kommit nånstans. nu är jag lite trött på att kunna språket, känna skogen, få in skämten med folk på vägen. skog, skog, skog. hur mycket kan man skriva om skog??? men jag taaaackaaar som fan. och det är faktiskt så, att ni är med mig när jag trampar. vad är muskelkraft utan kärlek. tack!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: