Skip to content

Rolf i Oldenburg

28 juni, 2011

han pratar bra engelska. 1968 var han 17 år.
det säger han efter att jag tackat nej till en joint,
jag sitter och kollar på hur han gör
rullar med rutin, med omsorg.

mitt svar var instinktivt, sen tänkte jag en vända:
dem här resan handlar ju om att uppleva
nya saker. men neeej, kom jag fram till,
inte sånt. det sa han också,
tog ett bloss och i utandningen:
har du inte testat tills nu, ska du inte göra det.

han har suttit i fängelse, han har levt ett helt annat liv,
nu har han det bra, bjuder vart helst vi sätter oss
för att äta. det blir andra natten här nu
och sen ska vi skiljas åt.

jag kan tvätta mina kläder.
jag får i mig det godaste kött jag ätit
sen sist jag åt morsans lammstek,
det är bra för stridsmoralen.

han spelar Foo Fighters för mig,
printar ut texterna
och ger mig att läsa. poesi, säger han.
jag frågar hur många album dom gjort.
nio, svarar han
och jag har alla nio.

jag kom till staden, var bokad på ett pensionat,
stannade vid en uteservering för att fråga om adressen.
jag var utmattad, 117 km i stark sol, det måste
ha synts på mig,
sätt dig, sa Rolf, vill du ha en kopp kaffe.
medan mobilen sökte efter adressen
hann vi växla några ord, när jag fick vägbeskrivningen
hade jag redan suttit in stolen.

senare på kvällen
efter två glas vin eller så.
jag ställer den fråga som jag gett mig själv
fem år att besvara:
hur känner vi igen varandra.
jag får upprepa frågan
och formulera om den.
han har inga bra svar,
han pratar om tajming
och att saker händer som dom händer.
jag kan inte godkänna det:
tajming är bara en förutsättning.

sen berättar han en rolig sak:
efter en fest på stranden, säger han
skrattar och av skrattet, hostar,
harklar och slår på bröstet,
dagen där på, jag gick runt på den stora
shoppinggatan, fortfarande hög
av syran.
jag kände det som att jag var 50 cm längre
än alla andra,
jag fick kolla ner på folk.
jag gick in i ett varuhus
och var 50 cm längre än alla.
när jag kom ut igen,
på avstånd ser jag fem personer lika långa
som jag. jag kunde inte ha känt igen dom
så långt bort som dom stod,
men jag kunde se att vi var lika långa:
50 cm längre än alla andra.
han skrattar igen
och jag får tid att förstå poängen.
det var människor från festen,
påverkade av samma substanser.

men jag har aldrig upplevt nåt liknande, sa han
utan droger.

finns det nånting där för mig att gräva i?
som arkeolog har jag inga nycklar, som
antropolog
fick jag svårt att sitta stilla.
det är bra som jag gör, jag cyklar
och svaren får komma som dom kommer.

WP_000108

Annonser

From → Poesi

3 kommentarer
  1. Alberto permalink

    det är bra Daniel, mycket bra, grymt bra. kanske att det ändå är ‘enklare’ att bekanta sig med ‘främmande’ utanför dessa nordliga gränser där vi bor.. men kanske inte, ändå så finns det kopplingar och ‘livstrådar’, som Carlos Castaneda skrev om (apropå droger och inre/yttre resor). det glädjer mig oerhört att din resa fortsätter. min gamla fråga om mailadress osv var för att skicka lite länkar om stretching och sånt för inflammerade fötter/senor. det behövdes tydligen inte, som tur är, så vi får upprätthålla kontakten här. idag är det för mig ytterligare en dag på gym, i övningslokalen, och sedan i turnébussen. vet inte om jag vill blogga om det ;)
    stor kram från Italienar’n.

  2. Stanley Arvidsson permalink

    Hej Daniel!Håller med Alberto,mycket bra Daniel.Det där med innre/yttre resor genom droger har jag själv upplevt i många år(kanske för många)men slutade helt med dom för sju år sedan och fann en annan värld som passar mej bättre.Verkligheten!Har varit bortrest ett tag och saknar laptop så det har varit dåligt med kommentarer.Måste vara jobbigt med hälsena,packning och kanske 25-30 grader att komma framåt,men det verkar ju göra det.Håller på dej Daniel!Trampa lagom fort!

  3. Mimmi permalink

    Jag har funderat lite på det där med att många verkar tro att det är så himla modigt att förlora kontrollen, för mig är det precis tvärtom. Det är modigt att behålla kontrollen, att stå för det. Och trots att det du har inte är egentlig kontroll utan bara en tro på att du har möjlighet att kontrollera verkligheten, så krävs det mod för att vara i den på riktigt.

    När man vågar vara så modig, så vågar man också förstå att det handlar om tajming, som man inte kan styra över utan som bara händer.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: