Skip to content

Vem fan tror jag att jag är

6 juli, 2011

jag hittade en likadan pikétröja. hurra!
varför sörjde jag den så? en tröja?

jag vaknade i morse, helt paj. kroppen håller på
att ta slut. jag är bara en man!

cykeln fullastad är otymplig att ha att göra med
särskilt när man inte sitter på den,
på tågstationer, i biljettkassor.
jag har slagit i smalbenet i pedalen minst
trettio gånger.
en kropp som är tömd på krafter
är lika svårmanövrerad.

jag har inte råd med extra vilodagar, mitt schema är tight,
som det heter
när affärsmän talar med varann i telefon
och tanken på hur många kilometer jag har kvar att trampa
är inte uppmuntrande.

uttömdheten har fler avigsidor.
man får svårt att se på det man gjort
och glädjas åt det,
man blandar alla känslor i en gryta.
det var så jag blev bra på laga mat,
på frågan om jag var duktig i köket
lät det som om jag svarat på frågan
om jag trodde jorden var rund.
en gång hade jag en kompis på besök,
jag hade slängt in fem konserver
i en kastrull
med allt från bönor till korv,
inte skilt innehållet från geggan
utan bara haft i allt
och låtit det koka en stund.

ett misslyckande som går att skratta åt
är liksom en ny riktning, en korridor
med många dörrar.

jag har åkt tåg mellan Reims
och Chalon-en-champagne,
det tog 38 minuter.
sitter på en bänk på perrongen
och skriver det här.
klockan är 13.28,
min mage vill ha lunch.
sedan därifrån kan världen få
öppna sin famn för mig.

jag har aldrig tågluffat,
när mina vänner tågluffade
åkte jag runt i Sverige
och läste poesi. jag ser på dom
med stora ryggsäckar
som en morfar ser på sitt barnbarn.

Annonser

From → Poesi

4 kommentarer
  1. Stanley Arvidsson permalink

    Du är Daniel på väg till Gibraltar på en cykel,men du har valt det tuffa och hårda sättet att ta dej dit..När du väl är framme så kan du tänka tillbaka på den här knäppa resan och känna dej stolt!
    Håll ut Daniel,det här klarar du med bravur.

  2. Ami S permalink

    Å Daniel bästa Daniel. I andanom sitter jag också på perrongen, och i kraft av min ålder ler jag milt åt de unga med sina svällande ryggsäckar. Ack ja, den ungdomen, den ungdomen tänker jag nästan, fast det egentligen är min farmor som tänker så i mig, och ruskar lite på huvet. Jag har inte heller tågluffat. Jag vill minnas att jag helt enkelt var för feg.

  3. krister permalink

    jag har tågluffat till gibraltar
    kaffe å mjölk med mycket socker i glas 1972
    cyklarna är bättre nuförtiden så ångra ingenting
    rulla söderut i lugn takt

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: