Skip to content

Il fait du vaint

8 juli, 2011

utan färddator, en helt annan cykling.
den jagade mig, jag försökte förhålla mig
till den
på ett hälsosamt sätt, tänkte
det är information, inget annat.

det gick inte, inte för mig.
det bästa som kunde hända var
att den kom bort, jag skulle själv aldrig
ha stoppat undan och struntat i den.

vad behöver man för annan variabel
till motvind, den är kraftig eller lätt,
uppförsbackar, dom är
olika branta. och trötta ben är trötta ben,
det ska jag inte behöva
hastighetsangivelse till.

nu cyklar jag från en startpunkt
mot ett tänkt mål.
med risk för återfall,
jag tror jag har lämnat ungdomen
som cyklist
för den här gången.

träffade en äldre man utanför cykelbutiken
i Dijon, han såg på mig med
avund i blicken. han berättade
att cykeln spelat en viktig roll i hans liv,
han liknade den vid en fru.
en gång cyklade han 800 kilometer
på mindre än tre dagar, sa han
men utan packning, tillade han
och kollade på min cykel.
vilken bra cykel du har, sa han sen.
varför fortsätter du inte cykla, frågade jag
och tyckte han såg kraftfull ut för sin ålder.
jag är sjuk, svarade han. sen sa han
socker. diabetes, frågade jag.
precis! svarade han och bytte samtalsämne,
han ville ge mig råd
på schysta cykelrutter.
jag tänker inte cykla några cykelvägar
men lyssnade intensivt på varje ord.
cykelvägar/omvägar, trevlighetstjafs.
jag vill cykla rakast möjligast och så långt
benen pallar.

efter Lyon börjar ett annat Frankrike, sa han
inte lika backigt. jag kanske kan ta mig nästan dit
imorgon. men jag undviker nog staden.
rulla in i Lyons förorter sent imorgon kväll,
man ser ju ut som ett lätt byte
där man kommer med cykeln fullastad
och frågar om adresser på taskig Franska.

det var ett genidrag att inte köpa en ny färddator.
att istället införskaffa en camelbak var om möjligt
ännu smartare. han sa det, att det finns ett samband
mellan torra hälsenor och dåligt vätskeintag.
det blir roligt att dricka med den på ryggen.
munstycket till slangen kräver att man biter tag i det,
då viker den sig och springan som annars håller tätt,
öppnar sig. den kräver ett nästan infantilt sugande,
jag tycker det är trevligt.
det tillfredsställer ett behov jag trodde var borta.

jag fattar bättre franska än jag trodde.
il fait du vaint, var det så man sa: det blåser?
eller betyder det att det snöar? jag har glömt.

idag och imorgon cyklar jag genom dom berömda
vinlandskapen. det har jag fått veta.
det jag passerade för några dagar sen
var champagneområdet
och nu är det vin.
man cyklar förbi i huvudsak vindruvsodlingar
som sträcker sig så långt ögat når.
jag kollar upp ibland, växlar ner,
ser en gubbe i gubbkeps ibland sina buskar
och tänker att det är fint.

oujourdui il fait bocu du vaint. oui. me ce okay.
ce tres jolli travaje avec le velo. oui, oui.

Annonser

From → Poesi

3 kommentarer
  1. Mimmi permalink

    Jag har alltid tyckt om det du skrivit, men jag tycker att det du skriver på den här resan ibland är mer lysande än någonsin. Jag tror att du önskade dem och fick dem, alla rätta ord. Att önska är bra, det är vackert, man ska våga önska, på riktigt.

    • daniel permalink

      taaack mimmi. jag tycker det är asroligt. befriande på många sätt det här ,med blogg. bara skriva liksom. :D

  2. Stefan permalink

    Kul att du är på G igen Daniel!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: