Skip to content

Wej Gibraltar

29 juli, 2011

wej Gibraltar wej,
för din stora dragningskrafts skull,
för ditt symboliska värde.

för på dagen sextiofyra dagar sen
satte jag mig på en cykel,
wej Gibraltar,
för kärlekens skull,
för diktens.

mina problem var många Gibraltar.
många landgränser skulle jag korsa
och ha en sista kvar
innan kroppen skulle vägra.
så jag satte mig för att vila,
först en vilodag, inklämd och oplanerad,
jag fortsatte cykla, men kroppen vägrade.
då tog jag tre
för det hade jag läst skulle räcka.
då sa kroppen ifrån på allvar.
så jag tog tåget Gibraltar,
det var heller inget lätt beslut
ska jag tala om för dig.
jag kom till Malaga,
därifrån tänkte jag cykla sista biten
som ett värdigt avslut på en krävande resa.
jag satte mig ner och väntade
som en sjökapten väntar på gynnsam vind.
men pulsen var fortsatt oregelbunden,
vilopulsen fortsatt hög.
jag var trött Gibraltar, jag var slut på krafter.
jag fick information om mina symptom,
det var allvarligt, det var inget att göra.
spändheten i låren
som lager och åter lager av träningsvärk
hade ännu inte släppt
och då hade jag ändå suttit av min cykel i en veckas tid.
Gibraltar, min hemlängtan var stor,
det ska vi också räkna in, jag kom till slutsatsen
att skulle jag få se ditt höga berg
var det bäst jag hyrde en bil.

jag gick förbi varuhuset, jag behövde
en deodorant och musik för färden.
jag tänkte mig något lättsamt
eller upplivande, typ Sean Paul eller nåt. det är bra
för det bär också på smärta.
väl inne i butiken kom jag på
att jag skulle köpa i första hand inhemsk musik,
allt det andra finns ju hemma i Sverige
lika enkelt att få tag på.
jag bad expediten om hjälp, flamenco och fado sa jag
och tillade: cultura authentico no pop.
några skivor höll jag redan i handen,
this very old, sa hon.
yes yes old very good, sa jag.
vi förstod varandra, hon plockade ihop en bunt skivor till mig
och gav mig hygglig rabatt.
hon varnade mig för fadon, gjorde ledsen min, gråtljud
och gnuggade handen mot ögat.
yes yes I like, sa jag och log.

Gibraltar, jag laddade bilen med fyra liter vatten
några power bars, ett block och en penna.
jag gav mig iväg, obestämt hur länge jag skulle bli borta.
kanske tog jag in på ett hotell hos dig, tänkte jag.
i bilen skrek dom olika artisterna ut sin smärta,

halvvägs får jag ytterligare uppgifter kring mitt tillstånd,
en specialist har gjort ett uttalande,
jag bokas in hos honom dagen efter jag landar.
det kan vara akut, säger han, han tar emot mig
på sin semester. han undrar om jag har gått ner i vikt,
det har jag inte,
det bekräftar hans på avstånd ställda diagnos.
det är kroppens sätt att skydda sig, säger han.
wej Gibraltar wej, för din stora dragningskrafts skull,
för ditt symboliska värde. wej Gibraltar,
för kärlekens skull, för diktens.
för mitt egos skull Gibraltar wej,

det gjorde resten av färden tung.
jag hade lovat mamma att vara lätt på gasen.
jag ställde mig i högerfilen.
det fanns en väg som kostade pengar som gick i tunnlar
och en som tog lite längre tid
men där man fick se havet hela tiden,
jag körde inom rimlig fart och njöt av min omgivning.
några spanska ord förstod jag, dom sjöng te quiero
många av dom. några sånger hade ordet mañana
och så vidare. min kropp, mitt språk,
jag har kallat det för ett fängelse.
jag vill därutöver ha nämnt
att jag inledde den här resan
mer beslutsam än jag var förberedd,
stackars kropp vad den fått utstå.

av läkaren fick jag veta att jag under en tid måste
hålla en tilltagen diet. sex måltider om dagen,
mycket kolhydrater, tre bananer och tre glas apelsinjos.
wej Gibraltar wej, jag som hade tänkt få se magrutorna
till på slutet av året.

jag närmade mig, ditt stora berg mäktigt och efterlängtat.
när jag kom fram till gränsövergången Gibraltar
såg jag poliser på rad och bilar på kö
och kom på att jag hade glömt kvar passet på hotellrummet.
jag frågade en polisman om det räckte med körkort,
det gjorde det inte så jag fick vända vid tröskeln.
jag har tänkt på det många gånger Gibraltar,
varje gång jag passerade landgränser mötes jag av vägskyltar
med det nya landets namn inringat av EU:s stjärnor.
det var en fin tanke men den höll inte, har jag tänkt då.
vi har byggt murar istället för att riva dom.
det var också därför jag satte mig på cykeln.
det var därför jag valde dig Gibraltar.

wejwejwej wej wejwej wej wejwej wej
Gibraltar wej.

jag vände och jag var ganska glad.
det var typiskt för min resa, tänkte jag. symboliskt storartat,
jag kom nästan fram.
jag gjorde mitt bästa men det räckte inte.
det var inte tillräckligt.
och det var alldeles utmärkt tillräckligt.

jag har att landa ingenting.
jag har att kasta i havet ingenting.
ingenting har jag att oroa mig för,
inte heller kroppen. den kommer igen.
inte heller hjärtat, det kommer igen.
låren och kärleken, dom kommer igen.
och dikten
och diktarna och jorden och livet.
bara jag får kyssa min mor på kinden.
bara jag får sitta i min soffa.
bara jag får brygga mitt eget kaffe,
laga min egen mat.
bara jag köper nya skor, dom jag har stinker.

och det är allt, nya skor att slita på nytt,
jag kan inte sammanfatta det bättre.

Annonser

From → Poesi

26 kommentarer
  1. Du är så fin, Daniel. Det ska bli så fint att få se dig igen! Nu räknar vi timmarna.

  2. Tack Daniel. För att jag fick följa med.

  3. Johan permalink

    Oavsett om resan inte blev det du en gång förutspådde, att målet inte helt blev enligt utstakade planer så har du mitt i allt ändå varit en fighter. Du har utstått motgångar och du har, viktigast av allt, trott på dig själv hela vägen.

    Återigen du är grym. Och du vet hjärta och smärta går bitvis hand i hand, det har gjort ont men du kom i mål och hjärtat fick ta del av den smärta

  4. johan permalink

    …som en gång inleddes i form av kraft inför kommande resa.

    Så måste blir

  5. Alberto permalink

    kram mannen.

  6. Ami S permalink

    Vackert.

  7. stefan permalink

    Allt väl!

  8. Underbar dikt Daniel. Du rockar hårdare än varenda rocker som finns.

  9. Hej! Du var inte tränad, men gjorde ditt bästa…..du har lärt mycket……det är mycket värt! Tänk att hemmet, soffan, kaffet och vår egen vrå, är så viktig! Hemmet är vår borg! Kram Pia

  10. Linnéa permalink

    Jag är väldigt imponerad av din resa, trots att de kanske inte blev som du tänkt.
    Men har följt dig från förstadagen och har lidigt med dig när du har haft ont, jublat med dig när det har gått bra.

    Du är otroligt duktig av dig, och en hel poet vill vi ju ha hem igen.

    • daniel permalink

      tack alla fina och tack linnea, jag känner att vi gjort den här resan tillsammans. jag är glad att snart vara hemma. imorgon kl. 15.20 är det bara 24 timmar kvar. kraaaamar på er alla

  11. Anders O. permalink

    :-) Nu jäklar..!

  12. Linnéa permalink

    Vad skönt för dig Daniel att få komma hem, komma hem till sin egna säng och sin mammas mat. De måste väl vara de bästa med en resa att få komma hem och få dela med sig av sin resa och få berätta om den.

  13. Stanley Arvidsson permalink

    Hej Daniel!Skönt att komma ut på nätet igen!Hoppas din resa har varit lärorik och inspirerande för ditt fortsatta skrivande.Du har ju träffat en hel del folk på din färd som du säkert kommer att ha fortsatt kontakt med,det är det fina med sådana resor som du har gjort.Även om det har varit jobbigt många dagar så har du ett minne för LIVET!!Fast inte datorn har hängt med så har mina tankar varit med dej på din resa hela vägen.Önskar DIG ett fortsatt bra liv framöver,med ditt skrivande och allt du företar dej.Tack Daniel för att du har delat med dej av denna resa:):)!!

  14. Det här var riktigt fint. Det innan också. Men hela grejen med att prata med Gibraltar, väldigt effektivt. Att cykla sönder sina ben som du gjort, det måste ändå vara att komma fram. Det finns inget nästan med det.

    • tjaaa och tack!! jo, jag behövde tala till gibraltar i sista dikten, oxå för att det skulle bli sång, bli spanskt på nåt sätt. det är som någon man älskar men inte har fått till det helt med, sen slut på krafter, det blir lager och åter lager i en trött ton. med kärlek, tänkte jag. jag håller med, jag cyklade så mycket det gick, jag är nöjd. var hos en specialistläkare idag. han kolla hjärtat och så vidare, inget fel på mig, jag ska äta fett och kolhydrater, det han kallade för tät energi och vila två-tre veckor. effektiv återhämntning är 10 min max 15 lätt träning dagligen, så kroppen inte får abstinens. åker till gbg om en vecka, ska jobba där med en skitkul teatergrej. eftersom jag gillade det här med att blogga så mycket, tänker jag att jag ska fortsätta med det. om teatergrejen. jag måste lära mig hur man skapar en ny kategori eller flik bara tekniskt. jag tackar dig Hypotetisk och alla andra. vi gjorde det här tillsammans, jag fick krafter av alla er, att jag hade nån att prata med hela tiden. det tackar jag för

      • Ami S permalink

        Skönt att höra att du är ok. Det var oroligt att läsa sista tiden.
        Och så fett och kolhydrater på doktorns order. Hahaha – GLASS! Den typ minst vanliga ordinationen, tror jag.

  15. Tobias S permalink

    Tack! Daniel för att få följa med på din livs resa, det har varit underhållande, roligt och spännande.

  16. kerstin permalink

    Daniel! Vilken jävla resa du gjort, jag har varit bort kopplad från internet, ironiskt nog från samma datum du åkte hem. Jag läser nu detta som om det vore alldeles fresh, sjukt berörande. Jag grinar fan på tunnelbanan. Tack för att jag fick hänga med.

  17. Kärlek och vackerhet. Livet. Smärta. Kärlek.

    Tack.

  18. Flera av dina diktsamlingar är ”definitivt slut”. What´s that about?! :-(

  19. Ida permalink

    Jag vet inte alls om du läser det här, men det kanske mest är för min egen skull, för att jag själv behöver rensa ur hjärnan nu.
    Klockan slog just 06:00 och jag har suttit uppe hela natten och läst din poesi om din resa – plus också kommentarerna till blogginläggen som ju är historier för sig.
    Jag känner mig helt slut i skallen men inte i närheten lika slut som jag gissar att du var, där, när polisen frågade om ditt pass och berget sjöng ditt namn (och du sjöng till berget, inte minst).
    Tack, för det här. Alldeles underbart att få ta del av denna upplevelse, och i dina ord dessutom.
    Rätt så mållös…

    Och i måndags på teaterworkshopen på Järntorget fick jag tillfälle att teckna av dig, inte för att jag vet om det blev så särskilt likt, men strunt samma, jag tecknade med hjärtat…. Jag hoppas du tyckte om den. ;)
    Det var ju där, på workshopen, som jag fick upp intresset för att läsa igenom allt det här, när jag fick höra dig personligen prata om det… Tack, igen.

    Jag har följt dig på avstånd i många år, vi har gemensamma vänner och jag hittade en gång ”Istället för hiphop” på ett antikvariat. Det gjorde mig rent utsagt lycklig.

    Jag tycker du är så fantastisk och vacker, och fantastiskt vacker, både utanpå och det som lyser igenom inifrån. All kärlek till dig, gudis!

    <3

Trackbacks & Pingbacks

  1. Got many things on my mind « Memories Of The Future
  2. Rakt på i Haikupunchline av Boyacioglu « Bubblan i bibblan

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: